Föräldraskap=relation
Den här veckan kommer temat vara föräldraskap. Oftast tänker man på föräldraskap som rutiner, regler, fostran. Jag tänker att det finns många sätt att se föräldraskap på och vad föräldraskap är.
Idag handlar det om föräldraskap som relation.
Enligt mig, och många som skriver om föräldraskap, så bygger det på barnets och din relation. Då tänker jag inte på relationen vuxen-barn, utan relationen utifrån era personligheter, temperament och din egna uppväxt.
Du har ett sätt att vara och ditt barn har ett sätt och utifrån det bygger ni er relation och i den ingår föräldraskap.
Om du är en lyhörd förälder kommer du anpassa ditt föräldraskap utifrån barnets behov och personlighet. T ex hur du ska bemöta ditt barn för att hen ska borsta tänderna (om barnet ogillar att borsta tänderna). Du som har barn med någon diagnos har troligtvis fått träna mer på det här, då det oftast krävs mer kreativt föräldraskap.
Hur du som förälder agerar och reagerar mot barnet beror på din personlighet. Om du själv är blyg och har ett barn som är blygt kommer du bemöta det annorlunda än om du själv är socialt utåtriktad.
Finns inget "rätt" sätt, utan det handlar om att vara medveten om sig själv och ibland fundera på sitt eget agerande. Om ni är två föräldrar som är aktiva i uppfostran kommer ni troligen bemöta erat blyga barn olika, delvis utifrån om ni är lika erat barn eller inte.
Det som är viktigt är att särskilja barnets och dina egna känslor. Om man är väldigt lik sitt egna barn är det lätt att man tar för givet att barnet känner obehag/rädsla/oro/glädje över samma saker som en själv. T e x om du blev orolig när du skulle gå hem själv från skolan så är det inte alls säkert att ditt barn är orolig över det, även om ditt barn har en orolig personlighet.
Å andra sidan är det viktigt att om man som förälder, om man inte är lik sitt barn, är lyhörd för sitt barn och har förståelse för att det är jobbig/svårt för ditt barn med vissa saker.
Att medvetandegöra och reflektera över sig själv är alltid bra!!