klarakurator.blogg.se

Jag tror att många föräldrars oro är att ens barn ska vara sämst i sin klass. När skolgången blir för svår för ditt barn är det lätt att blir stressad som förälder. Dels vill man sitt barn ska klara av skolan och dels känner många föräldrar det som ett misslyckande att barnet har svårt för sig i skolan.

 

Jag träffar barn som har det svårt i skolan. Det är långt ifrån alla som mår dåligt av det. Flera tycker det är lugnt att t ex få arbeta ihop med speciallärare enskilt eller i liten grupp. De barn som jag träffar, som har svårigheter i skolan, är inte bekymrade av att gå ifrån ordinarie undervisningen utan deras oro består i att de känner att de inte klarar av/förstår uppgifterna.Att vara i klassrummet och inte förstå arbetsuppgifterna eller genomgången kan vara påfrestande för barnets självförtroende och motivation. Då, tycker jag, det är bättre att barnet för lite anpassade uppgifter. Alla barn behöver känna att de klarar av uppgifter!

 

Skolan är, enligt mig, ganska kravfylld idag och det är inte alla som passar in i den mallen. Det viktigaste är ju att barnet lär sig, inte utifrån vilken nivå de är. Försvinner barnets motivation försvinner ju även en stor del av barnets förmåga till inlärning. Därför är det så viktigt att utgå från barnets nivå. Det gäller ju både i skolan men även hemma. Att som förälder inte ställa för höga krav på läxläsning och kunskap. Att hitta balansen mellan motivation och inlärning är inte lätt men det är bättre att gå varsamt fram och i så fall öka kraven efter hand än att börja på för hög nivå.

 

Din uppgift som förälder är att stötta, tro på barnet och berömma! Även om du tänker oroliga tankar om hur skolgången kommer att gå eller tycker det är jobbigt att "ditt barn är sämst" så visa inte det för barnet. Om du behöver lyfta frågor som rör oro över ditt barns skolgång med läraren så gör inte det på utvecklingssamtalet där barnet är med utan ta det vid ett annat tillfälle.

 

Var stolt över ditt barns egna utveckling och förmågor!