Olika beteende?
Jag får samtal från föräldrar som är bekymrade/oroliga eller förvånade över sitt barns beteende i skolan och fritids. Personalen beskriver barnet på ett sätt som föräldern inte riktigt känner igen.
Ofta ställer man sig som förälder ganska frågande till personalens beskrivning. Den är svår att relatera till. Som förälder försöker man hitta orsaker och förklaringar till att barnet är så i skolan (om man ens riktigt vill hålla med) där syftet är att visa att det lite är skolans fel/lärarens fel att barnet får det beteendet som beskrivs.
Oftast reagerar man starkast när ett negativt beteende beskrivs såsom slåss, hamnar i konflikt, stör andra elever. Som förälder vill man ju inte att ens barn ska göra andra illa eller förstöra för andra.
Sedan kan det ju vara så att beskrivningen är att barnet går mycket ensamt, söker mycket vuxenkontakt, verkar inte ha några kompisar. Detta oroar föräldrar väldigt mycket för ingen vill att ens barn ska vara utanför.
Det föräldrar frågar mig är om beskrivningen kan stämma eftersom barnet inte har det beteendet hemma?
Mitt svar är generellt att- JA beskrivningen kan stämma.
Miljön för barnet i skolan och hemma skiljer sig ofta väldigt mycket åt och kan helt klart påverka barnets beteende. Många situationer i skolan har barnet inte "utsatts" för förrän det börjar Förskoleklass eller första klass. T ex att sitta still längre stund och lyssna samtidigt eller förstå vad läraren säger samtidigt som en klasskamrat nynnar eller röra sig på en stor skolgård tillsammans med 100 andra barn.
Eftersom många situationer är nya så kan också barnets reaktion/beteende vara nytt eller att barnet behöver en
tillvänjningsperiod
Viktigt att påpeka att det kan påverka barnets beteende både negativt och positivt. En del barn mår bra av den rutin-miljön som skolan innebär och fungerar bättre i skolan än hemma.